En del av villorna var så sönder rasade att man omöjligen kunde gå in i dem, medan andra var i bättre skick. Men det var på väldigt lätta fötter man trippade uppför trapporna och vandrade över golven, ett steg i taget. Men spännande var det att upptäcka villa efter villa, försiktigt smyga in i dem och fantisera om hurudant livet i villorna varit.
14 november 2014
Övergivet
För två veckor sedan, på Halloween, hittade jag och gubben ett ställe med gamla övergivna villor. Det var något lite kusligt, lite mystiskt över området. Tänk att så många villor var övergivna, alla på samma ställe. Stämningen var fridfull, det var helt som om tiden hade stannat. Villorna såg sorgliga ut, som om någonting hemskt plötsligt hade hänt. Men ändå var det en mjuk tystnad över dem, ett slags lugn. Som om de nöjda pustade ut. Det är svårt att beskriva känslan...
En del av villorna var så sönder rasade att man omöjligen kunde gå in i dem, medan andra var i bättre skick. Men det var på väldigt lätta fötter man trippade uppför trapporna och vandrade över golven, ett steg i taget. Men spännande var det att upptäcka villa efter villa, försiktigt smyga in i dem och fantisera om hurudant livet i villorna varit.
En del av villorna var så sönder rasade att man omöjligen kunde gå in i dem, medan andra var i bättre skick. Men det var på väldigt lätta fötter man trippade uppför trapporna och vandrade över golven, ett steg i taget. Men spännande var det att upptäcka villa efter villa, försiktigt smyga in i dem och fantisera om hurudant livet i villorna varit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vilka fina villor! Tänk om man skulle fixa upp dem så skulle man ju ha det riktigt trevligt, det ena såg ju ut som pippis hus nästan :)
SvaraRaderaVerkligen, alldeles hemskt att de får ligga och förfalla så här!
RaderaHej,tror mig veta var du varit. En av dessa villar var min mormor o morfars. Spenderade alla somrar där som barn och jag gråter blod när jag tänker på hur villorna fått fara illa. Dessa härliga hus måste lämnas då man ville byggs höghus här. Jag minns när mina morgöräldrar lämnade din härliga röda villa.. Och det är 25 år sen. Och ännu har inget hänt där. Tänk om jag fått spendera 25 år till där i stället för att villorna fått förfalla. Det finns en fin bok om dessa villor där bl a min mamma är intervjuad om minnen hon har från sina barndomssomrar där. Tack för bilderna . Härligt att se fast sorgset. Har inte varit där på ca 5 år...
SvaraRaderaJag misstänker att du har gissat rätt. Jag har hört om boken och har tänkt få tag på den i något skede för det skulle verkligen vara intressant att få veta mer. Det var ju verkligen synd att de inte fick ha kvar husen då det ändå inte byggdes något där. Förstod att byggloven inte gick igenom och att han som köpte allt dog för två år sedan, så man får väl se vad som händer nu..
Radera